Ilmainen www-laskuri
Ostoskorin sisältö0  tuotetta - Yhteensä 0.00 €

Bilradioinfo

 

Premisserna för en bilradio

En gammal sanning säger, att bilradion är den mest komplicerade konstruktion vi förverkligar med elektronik. Detta på grund av de omständigheter bilen förorsakar. Utan att närmare gå in på detaljer har vi tagit i beaktande, " en blondin i en bil med en mobiltelefon när det är halt ".

 

Problemen är som följande:

Vi har en bruksspänning växlande från 11V till 18V. Vi har en störningskälla bestående av tändningssystem, laddningssystem, alla elektriska motorer och i en del bilar har vi en apparatur för att centralt insamla data. Alla dessa bildar ett svårbemästrat störningsfält. Vi har ett mycket begränsat utrymme, som förorsakar en stor förpackningstäthet, det i sin tur förorsakar interna kopplingar mellan komponenterna. Vi har ett bakgrundsbrus som distraherar i båda ändorna av ljudspektrumet. Akustiken är den sämsta tänkbara, den som sitter bak hör alldeles andra saker än den som sitter framme.

Vi har ett placeringsproblem av antennen. Vi har en mördande temperaturskillnad, 50 grader på en halvtimme. Vi har ett svårt problem då vi skall använda bilradion i trafiken, de några sekunderna då vi riktar vår uppmärksamhet från trafiken till radion kan vara dom sista.

Under dom senaste 80 åren har europeiska bilradiotillverkare, till vilka vi till vår anspråkslösa del räknar oss själva, satt ner mycket energi på att lösa alla dessa problem. Jag skall här berätta om en del lösningar.

 

Växlingar i spänningen.

För att bemästra växlingar i spänningen har man genom tiderna använt sig av alla kända metoder; zenerdioder, regulatorer, inverters, mm. Man kan med säkerhet säga, att fordonens elektriska system har varit ett tummelfält för klåpare, och det har förorsakat problem för elektroniktillverkare. Tekniskt sett skall ett fordon vara utrustat med ett elektriskt system vars nominella spänning är 48V. Hur otroligt detta än låter, är denna definiering begränsad av premissernas " blondin "-faktor.

 

Lösning av störningar

Då man begrundar störningarna bör man spjälka upp fenomenet i sina beståndsdelar. Vi bör då använda olika metoder för tänd-, kolle   ktor- och  polleringsstörningar. Då vi betraktar gnisttändningssystemet är det viktigt att ingående betrakta gnistans beståndsdelar; den är först lågfrekvent och stark, sedan högfrekvent och svag, en regress våg.  Vi kan avlägsna den högfrekventa delen med passliga motstånd i varje tändkabel, 5-10 kW i serie gör susen. Vi kan inte avlägsna den lågfrekventa delen emedan motorn behöver den. Vi kan emellertid betrakta det störningsfält som uppstår.

Ett sätt att granska fenomenet är att utvärdera styrkan i förhållande till avståndet. Vi mäter avståndet källan till antenn, låt oss säga 0,5 m. Vi tar som jämförelse en situation då antennen är längre bak, låt oss säga 4 m. Då vi nu jämför en sfär med en radie på 0,5 m med en sfär där radien är 4 m får vi fram ett rymdförhållande på 1:512, detta är då i princip skillnaden på störningsfältens amplitud. Det problemet löser vi alltså med att installera antennen bak. På elektronisk väg kan man behandla gniststörningar på ett ganska sofistikerat sätt. Då alla störningar har en AM natur kan man med en passlig krets skära bort alla signaler vars amplitud överstiger det nödvändiga, dessutom kan man avbryta själva mottagningsprocessen då man har stött på en stark störningspuls. Själva avbrytandet upphör om en given tid tenderar att överskridas, denna tidsbegränsning är alltid kortare än 1/18000 dels sekund per kanal.

Detta beteende kan inte uppfattas av människan, men det fungerar ungefär som att rensa ogräs, man tar bort dom säkra, lämnar dom osäkra och resultatet är bättre än ingenting.